Först tiggarbrev och därefter lång och rörig och tyvärr ganska sorglig eftermiddagsrapport.
Ekonomin akut är okej tack vare en stor gåva, många små gåvor, några månadsgivare samt almanackorna. För att klara framtiden är jag mycket tacksam för gåvor inte minst månadsgivare. Fler månadsgivare kommer att göra hjälpen hållbar. Hör av Er om Ni har praktiska problem med eventuella månadsgåvor.
Dagen: Den har varit mycket rörig och jag kommer bara ihåg delar av eftermiddagen. Efter morgonsamlingen ett mycket konstruktivt möte angående Kristina s förrådsarbete. Vi kom blad annat överens om att städa ut på en del ställen vilket gjordes med imponerande frenesi av städarna.
Sedan avdelningarna: Mansavdelningen Två män hade trillat ner från en palm. Den ena hade misstänkta nackskador och fick en halskrage. I natt böjde han på nacken när han skulle äta och avled direkt då han pga skadan komprimerade ryggmärgen. Den andra, som jag undersökte på morgonen, hade mycket ont i ryggen och var helt förlamad i vänster ben och kanske delvis i höger. Ont över samtliga ländryggskotor. Ingen röntgen. Absolut ingen möjlighet till operation. Jag tänkte låta honom ligga stilla och få blodförtunnande sprutor tills den sannolikt instabila ryggfrakturen läkt. Någon som har annat förslag, någon som vet hur länge?
Kvinnoavdelningen: Kvinnan med misstänkt underfunktion av sköldkörteln åkte mot inrådan hem i går kväll. En kvinna som förlöstes för 2 månader sedan har malaria och eventuellt även en ordentlig njur- och/eller leversvikt En kvinna har en misstänkt elakartad tumör eventuellt utgående från vänster spottkörtel. En ung kvinna kommer in med plötslig medvetslöshet efter att hennes pappa råkat ut för en (inte allvarlig) olyckshändelse. Det är lätt att konstatera att medvetslösheten är psykologiskt betingad och hon blir också frisk efter behandling och går hem.
Barnavdelningen: Barnet med det mycket stora såret på ena benet avled plötsligt i natt. Ett barn med ormbett som kom in i går är ganska okej. Svullet ben. Risk för vävnadsskador men det är för tidigt att bedöma. Jag har inte lyckats få ordning på blodsockret på pojken med diabetes. Idag förstod jag äntligen att sköterskorna gjorde inte helt rätt i några avseenden när det gäller insulingivandet. Jag bedömer att det är bäst att han går hem idag och får ett snabbt återbesök. Sedan hände alltför mycket på en gång. Det strömmade in dåliga barn. Ett 2-årig pojke kommer in i uruselt skick med feber sedan 2 veckor, antagligen malaria. Pojken har omfattande lunginflammationer och grav blodbrist med knappt 40 i Hb samt akut livshotande dålig syremättnad 55%. Får syrgas på grimma efter en liten stund när vi hittat fungerande syrgaskoncentrator. Koncentration går upp till 65%. Letar febrilt efter mask och hittar så småningom en och får upp koncentrationen till 77% också detta alldeles otillräckligt. Pojken blir allt tröttare och prognosen är usel. Troligen två döda barn idag. Det är så fruktansvärt obeskrivligt förfärligt. Hemma hade båda överlevt. Man vill lämna allt och bara försvinna. Men tack och lov händer i det närmaste mirakel också. En svårt handikappad farmor eller mormor bär sitt barnbarn i flera timmar på väg till sjukhuset. Kvinnan som är halvsidesförlamad och har så svår spetsfot att hon stödjer på ovansidan av foten. När hon gått några timmar kommer en ung man på motorcykel, tar upp henne och kör i 3 timmar på dessa usla vägar för att komma till sjukhuset. När jag ser pojken, som för övrigt är albino, är han helt vit i bindehinnan. Blodprovet som vi tar för att bestämma socker ser ut som alltför utspädd hallonsaft. Blodvärdet är säkert under 20. Hans tillstånd är akut kritiskt. Han får mycket snabbt blod och efter en stund ler och jollrar han. Så fantastiskt underbart. Sammanlagt på kvällen hade 7 barn blodtransfusioner samtidigt och alla sju var livräddande. Oerhört mycket att göra för sköterskorna så jag bad Mr Conteh om en extra sköterska vilket han ordnade mycket snabbt.
Nu dags för mat och sedan en snabb tur till barnavdelningen. Stort tack för att Ni orkar läsa om eländet. Det kändes sådär en stund men nu är det mycket bättre och jag ser bara albinopojkens leende framför mig. Jättekram till alla och puss till vissa.
Bifogar bilder av barnavdelningen när det var lungt på förmiddagen samt av benen på pojken som blivit ormbiten.
Lasse
