Kort tvådagarsanteckning. Mina geografikunskaper är uppenbarligen begränsade. Montezumas hämnd trodde jag bara fanns i Sydamerika. Uppenbarligen är den släkt med latmasken för jag har inte gjort så mycket vettigt (förutom sudoku) de senaste 2 dagarna. I går var barnavdelningen bara fylld till 2/3, idag vet jag inte. Alla barn var betydligt bättre i sina infektionssjukdomar. fyra barn bekymrade på olika sätt. Pojken med lymfkörtelcancer har blivit bättre men han är fortfarande mycket medtagen. Ska försöka skicka honom till Freetown där det verkar finnas ett program för sådan cancer. Ett nyfött barn har emellanåt kraftigt tjutande andning som vid förträngning på luftrören och ett kraftigt blåsljud över hjärtat. Behandlar med avsullnande medicin för luftrören och hoppas att det inte är något allvarligt hjärtfel. Ett barn i treårsåldern kan inte gå. Han har missbildade kotor i ländryggen, men inget synligt ryggmärgsbråck. Skickas honom till rehabilitering i Freetown. Ett pojke i 20 månaders ålder kunde gå till för en månad sedan. Då fick han en spruta i skinkan och sedan dess kan han inte använda vänsterbenet. Tyvärr har jag sett detta flera gånger tidigare på andra barn. Sprutan är given på ett felaktigt sätt och har träffat ischiasnerven. Det enda vi kan göra är att hoppas att skadan inte är allvarlig.
Det blev en del krångel för Jan, men nu är han på väg och är väl här om 3 – 4 timmar.
Det var allt för mig den här gången. Det finns absolut ingen anledning att tycka synd om mig, det klarar jag själv på ett utmärkt sätt. (ORS är inte så gott).
Ingen kram denna gång eftersom jag inte vill smittas.
Lasse
Leave a Reply