Kvällsrapport. Utan att vara för detaljerad måste jag konstatera att magen är centrum av kroppen, inte bara geografiskt. Jag är nästan återställd men arbetade bara några timmar idag eftersom jag fortfarande är lite trött
Vi har haft besök av Ms Mansaray och hon kom tillsammans med Jans kommande guide i byn. Guiden var mycket trevlig och förtoendegivande. Ms Mansaray har ordnat det på bästa sätt och i morgon klockan 9 åker Jan till en mycket isolerad by nära floden för att stanna där en vecka. Han är väl förberedd med bland annat tre motorcykelbatterier och massor med andra batterier för det finns ingen ström i byn. Det ska verkligen spännande att få reda på om min idé med en isolerad by är bra.
Sjukhuset: Kvinnan med den stora stroken avled i sin by i förrgår och begravdes i går. Anhöriga nöjda. Även det lilla barnet avled tyvärr några timmar efter att jag skrivit. Fast egentligen vet jag inte om det är tyvärr, antagligen hade barnet missbildningar som lett till mycket kort och mycket dåligt liv.
Jag gick inte till vuxenavdelningarna idag utan bara till barnavdelningen. Den var knappt halvfull i morse (jag kom efter utskrivningarna). Alla inneliggande barn mådde ganska bra. Även pojken med lymförtelcancer var betydligt bättre. Jag tror att alla inneliggande, bortsett från honom skrivs ut i morgon. Det var inget att göra på barnavdelningen så tillsammans med Andrew fixade vi operationslampan som var trasig. Det var dels glödlampan, dels glappkontakt. Får se om det håller annars får vi byta ut några kablar. Tillbaka till barnavdelningen. Det strömmade in barn varav två hade blodvärde kring 20. En pojke hade lågt blodsocker och fick omedelbart socker i ett blodkärl och piggade på sig snabbt. Alla de övriga barnen hade också malaria bortsett från ett med lunginflammation och ett med misstänkt tyfus. Diagnosen tyfus är svår att ställa eftersom det enda prov vi kan ta för att få diagnosen är så ospecifik att det är meningslöst att ta provet. Eftersom tyfus är en mycket allvarlig sjukdom, om men inte behandlar i tid, så överbehandlar man gärna, speciellt som behandlingen vare sig är farlig eller dyr. När jag gick från avdelningen hade vi bara några enstaka tomma platser kvar, men eftersom vi troligen kan skriva ut minst hälften av barnen i morgon oroar det inte alls.
Om man bara gör en kort sammanfattning så skulle ett barn avlida inom max några timmar utan sjukhuset, ytterligare två inom ett dygn och ytterligare 10 av de som kom idag inom ett par dygn. Det som gör att nästan alla klarar sig är Era gåvor. Dessa gåvor gör skillnaden mellan liv och död för så många barn. Så jag vill åter säga mycket stort tack för alla barn som Ni räddar. Det är också en stor gåva att få se resultatet av Era pengar.
Även stort tack för att Ni orkat ända hit och hoppas att Ni känner en stor glädje, för detta är så fantastiskt. Jag är tjatig, men som jag sagt tidigare. Detta är det bästa jag varit med om hela mitt yrkesliv.
Nu är jag så frisk att jag vågar säga: ickeplatonsk kram!!!
Lasse
Jan har tagit alla bilder. De är dels från matlagningen (Ni kommer kanske ihåg att BHD står för barnens mat, något som är Jabbies ide. Det är mycket ovanligt med gratis mat sjukhus i Sierra Leone.) Dels är det några bilder från avdelningen.
Leave a Reply