Himmel och hel–te!
På morgonen hade vi ”bara” 23 patienter. Jag skrev ut 10 underbara barn, inget av dem skrek när han kom, nöjda föräldrar och det kändes tydligt att livet blir aldrig bättre än så här men det blev det. De två barnen med mycket svår malaria var båda mycket bättre. Det friskare av dem går nästan helt återställt och det andra var så bra att det kunde äta. Alla de andra kvarvarande barnen mådde bättre och jag var i åttonde himlen, minst.
Började skriva in nya barn. En sexårig flicka hade tydliga tecken på njurbäckeninflammation. Hon bör förstås utredas men det går inte att göra så jag nöjde mig med att behandla och hade med mig ett utmärkt antibiotikum från Sverige. Sedan ett antal barn med misstänkt malaria. Därefter började eländet. Först kom en flicka på ca 9 månader, som var svårt undernärt. När jag undersökte henne så upptäckte jag ett mycket starkt blåsljud, hörbart över hela hjärtat och det hördes både när hjärtat drog ihop sig och slappnade av. Flickan hade tecken på att hjärtat inte orkade med och jag tror även att det var därför hon var så mager. Det var föräldrarnas första barn. Det var inte roligt att informera dem. Hjärtkirurgi görs inte i denna del av Afrika. Att skicka henne kostar i allra bästa fall 12000 dollar och kan kosta upp till 20 000. Det är fullständigt omöjligt när vi inte ens klarar basal vård.
Men det blev tyvärr värre. En mamma, som såg mycket ung ut kom in med sitt sjuka barn. Det var förfärligt. Spindelarmar och spindelben och en mycket stor mage. Flickan som var 15 månader hade det där förfärliga åldrade lidande ansiktet som jag tyvärr sett tidigare. Mamman som hade en infektionssjukdom som behandlades. Barnet hade även behandling men mamman hade inte gett flickan hennes tabletter. Hon var jättefin mot dottern, men verkade inte alls inse hennes sjukdom. Flickan hade även ful infektion på lungorna, troligen både lunginflammation och TBC. Flickans sorgsna ögon går knappt att beskriva. Det är väldigt egotrippad att beskriva sin egna reaktion i det här förfärliga men dessa ögon kommer jag alltid att komma ihåg. Jag vet inte om hon klarar sig. Att sådant lidande får förekomma…. Vi får göra vårt bästa och har en plan för hur vi ska fortsätta om hon överlever.
Sedan kom det in in knappt 2-årig pojke med mycket svår malaria. Blodsocker var 1,6 och blodvärdet kring 40. Han var förstås djupt medvetslös. Tyvärr var det svårt att få in en nål men han hade viss sväljreflex och svalde lite av den sockerlösning vi sprutade i munnen på honom. När han fått nål och socker i blodet blev han bättre och han han nu både sockerdropp och blod och det ska nog gå bra. På kvällen kom en trevlig holländsk läkare som bor i Sierra Leone i två år för att träna kirurgassistenter.
Det hände en del annat också men flickan som var så sjuk tar upp större delen av min hjärna. I kväll är Inga på konserthuset på mitt abonnemang och där spelar man bland annat Pathétique och det är musik som skulle vara precis vad jag behöver.
Stor kram efter allt detta gnällande men jag måste tillstå att förmiddagen var helt underbar och faktiskt större delen av eftermiddagen också.
Det är underbart att ha med Er på resan, hoppas att ni orkar med svängarna.
Stor kram
Lasse
Bilderna: Dr Pharxzo, den nederländska läkaren och jag (den lilla i mitten). Den svårt malariasjuka pojken som äter. Samt matlagningsteamet för barnavdelningen.
