Påtagligt slitig dag idag, som började kl 01.50 då jag blev uppringd då man inte hade ström. Anledningen var att våra 4 syrgaskoncentratorer, tillsammans med övrig strömförbrukning hade laddat ut batterierna. Jag ringde Andrew som startade dieselgeneratorn. Man hade opererat mycket under dagen, och det hade förbrukat mycket diesel ,och efter några timmar tog bränslet slut och man fick inte tag på någon som kunde öppna dieselförrådet. Således tog strömmen slut igen. Tack och lov var samtliga barn mindre syrgasberoende så det fick bra.
Det har varit massor att göra idag. Först rondade jag 27 barn och ibland var det riktigt rörigt. Drygt 10 blev utskrivna. Sedan drygt 20 nya barn att titta på varav cirka hälften kunde gå hem. Vid inskrivningarna är det ofta många mammor med barn inpå en och ibland vill de ha uppmärksamhet, så jag blir ganska trött.
De flesta barnen har malaria, allvarlig malaria eller lunginflammation.
Nu några patienter men tyvärr, tyvärr också 2 tragiska barnöden.
Men jag börjar med en 6-årig pojke som så tydligt visar varför vi har så få barn som avlider. Pojken hade haft typiska malariasymtom i 3 dagar. Precis utanför öppenvårdmottagningen svimmade han, men hade inga kramper. Mamman släppte pojken och grät på det sättet man gör när någon avlidit. En yngre man tog pojken och sprang med honom till öppenvårdmottagningen som direkt skickade honom till avdelningen. Så fort mannen kom innanför dörren släppte de tre sjuksköterskorna det de höll på med. En tog blodsockermätaren och två ställde sig vid var sin extremitet på pojken och försökte sätta nål. Jag bedömde det inte så allvarligt utan som feberkramper och tack och lov så hade jag nog rätt. Men en annan gång räddar det liv. Jag är verkligen imponerad.
Nu kommer jag inte undan de två tragiska saker som inträffat men först måste jag förklara en sak. Sjuka barn vill ju ofta inte äta och vill dom inte det då trugar man inte utan mamman äter upp maten. Barnen med skadad lever och malaria får mycket lätt låga blodsocker då. Pojken jag berättade om igår fick ingen mat igår bortsett från när vi tittade på under ronden. Han fick allt lägre blodsocker under natten trots upprepade injektioner av socker och sockerdropp. Han avled under småtimmarna. Uppriktigt sagt så förstår jag inte riktigt allt.
Pojken med svår hjärnskada efter lågt nattligt socker vid ett tillfälle är snarast försämrad. Inte oväntat. Föräldrarna ville ta hem honom och det fick dom förstås.
Trots att jag redan skrivit mycket vill jag gärna skriva om en patient som hon ensam betalar för hela resan. Flickan, som haft så svårt med syresättningen, och där vi hade ett samtal med föräldrarna för att man inte skulle ta hem henne är i stort sett helt återställd och behöver inte syrgas längre. Hon har helt underbara föräldrar och trots att vi inte kan tala med varandra så här vi en intim känslomässig kontakt. Jag tycker så mycket om dem och att se denna lyckliga familj är bara så härligt. Tidigare gick jag till hennes säng många gånger dagligen för att kontrollera syrehalt, andning osv. Nu får jag förbi lika ofta, men för att njuta. I morgon går hon hem.
På eftermiddagen hade vi ett 2 timmars planeringsmöte med all personal och mr Conteh (se den dåliga bilden nedan). Det var mycket bra.
Jag har pratat mycket om mig själv idag och får skylla egotrippen på att jag är trött. (Så, nu pratade jag om mig själv igen.)
Mycket stor kram och hoppas att jag inte behöver göra något vettigt i kväll.
Lasse
======================================
Bombali Health Development
www.bombalihealth.nu
Swish 123 25 25 160
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 5208-8580
