När något bra händer ska man glädja sig direkt, inte fundera närmare!

Fredagen 28 februari började inte så bra. En pojke som var svårt skadad av undernäring och örter avled i natt. Det var ändå svårt att bli riktigt ledsen för han var så svårt skadad att han knappast hade någon framtid. På avdelningen kunde vi skriva ut lite fler barn idag än de tidigare dagarna och alla barn är bättre. En sak som bekymrat mig mycket är ett möte som vi skulle ha idag, det bekymrade mig så mycket att jag låg vaken flera timmar och planerade för olika scenarier. Richard Konteh, som är en högt uppsatt politiker, högt uppsatt i kyrkan och även affärsman, kom från Freetown för att diskutera vårt elektriska backupsystem som vi fått av Haytons och som kyrkans direktor (ansvarig för all sjukvård inom kyrkan) ville lägga beslag på. Mötet avlöpte osannolikt bra. Man var så nöjd med våra insatser och vi fick mycket beröm. Man ifrågasatte inte alls vårt backupsystem, utan precis tvärt om. Andra halvan av mötet togs problem som sjukhuset har upp på ett mycket professionellt sätt och jag har ett riktigt stort hopp om att en del av de problem som finns kommer att lösas inom en nära framtid. Jag hade även själv några svåra men framgångsrika samtal med personal. Jag tänkte att det var den bästa dagen under mina år här i Kamakwie. Jag hade även ett mycket viktigt telefonsamtal där jag inte hade några förhoppningar om framgång men det kan mycket väl hända att det går som jag vill och det skulle betyda så mycket. Återkommer i så fall. Nu kan det absolut inte bli bättre. Jo faktiskt. En hel del krångel med det automatiska backupsystemets generatorbackup. Efter en stund fungerade det perfekt. Nu har vi säkrat ett helautomatiskt system som ger ström alltid till barnavdelningen. Tidigare har barn avlidit för att deras syrgaskoncentrator slutat fungera. Förhoppningsvis historia nu. Bättre än så här blir det i alla fall aldrig. Jo faktiskt, vi måste bygga ut barnavdelningen men har ingen finansiering. Rickard Konteh lovade oss professionell hjälp med ritningar. På kvällen öppnar vi som vanligt bankkontot och upptäcker till vår stora förvåning en insättning på 92 907,76 kronor. En amerikansk grupp har varit här några dagar och jag trodde att det var de som givit oss pengarna. Vilken tur att jag gladde mig direkt. Vi har inte fått några pengar alls utan det är en utbetalning till Sierra Leone som banken inte godkänt. Jag tycker ändå att vi ska, som vår ordförande Anders föreslog utse 28 februari till BHDs nationaldag speciellt som två av BHDs styrelseledamöter har namnsdag denna dag.

Det kan bero på att Inga är med men hur som helst friade ingen till mig igår. Lugnt på avdelningen. Likaledes idag lugnt och alla barn är bättre eller mycket bättre. Trots dessa mycket bra dagar är det skönt att komma hem. Får se om jag håller mitt löfte att inte klaga på kyla, regn och blåst.

Snart slutkramat för denna resa.

Kram

Lasse

Bilderna:

1. Mötesdeltagarna, bortsett från fotografen Inga.

2. Generatorn ansluts

3. Normalt hårt arbetande, dock någon sällsynt gång vilande, Arvid.

4. Inga vid det nysorterade läkemedelsskåpet

5. Alla som varit här vet att malariatablettskål är obligatorisk

6. Sammanlagt 6 pojkar i cashewnötsträdet

7. Vanlig kompis. Gillar, i motsatts till mig, mygg.

8. På natten sover anhöriga i gångarna