Alla barn har blivit bättre eller helt bra. De två barnen med svår malaria, som jag skrev om förra gången är förstås utskrivna, helt återställda och flickan med hjärnhinneinflammation var mycket bättre morgonen efter och helt återställd igår. Hon är dock kvar ytterligare några dagar för behandling med ett antibiotikum man kan köpa här. Vi sparar på Meronemet. Några dåliga barn de senaste dagarna, men inget riktigt kritiskt sjukt. Färre barn nu, som det brukar vara i slutet på veckan. Idag tog Awudu, Maria, Tina och jag en underbar långpromenad.
Sammanfattning: en del saker går alldeles utomordentligt. T ex så har vården här utvecklats så bra. All personal är engagerad och duktig. Stolt och glad är jag över det. Mötet i Makeni och planeringen för framtiden var utmärkt. Inte lika bra är att vi saknar en sjuksköterska och vi har svårt att få någon från sjukhuset så vi får försöka utanför Kamakwie. Vi har på ett tydligt sätt talat om administrativa problem och det har rensat luften på ett mycket bra sätt och jag är optimistisk inför framtiden.
Problem.
Det har gått för bra. Vi attraherar barn från allt mer avlägsna byar och har alldeles för många patienter. Det är inte hållbart med 2 – 3 barn i varje säng under regnperioden. Att bygga ut är helt nödvändigt. Vi hoppas att samarbete med en annan organisation ska hjälpa oss annars får vi försöka själva. Inventarierna får vi nog bekosta själva vilket förstås är ett problem.
Det är tio sköteskor anställda vid barnkliniken (varav en tjänst är vakant). De kan inte ta hand om så många barn så vi måste på sikt öka bemanningen till 13 sköteskor och det kostar förstås
Min absoluta uppfattning r att vi ska börja med att höja antalet barn vi behandlar och därefter höja kvaliteten eftersom vi räddar flest liv så. Dock är det så förfärligt med de, ganska många barn som kommer in med svår lunginflammation och som inte orkar andas utan avlider efter några timmar. En enklare andningsutrustning skulle vara av mycket stor hjälp. Vi använder ett mycket primitivt sätt att expandera lungorna på de minsta barnen genom att de får syrgas med lätt övertryck. Denna fungerar ofta inte så bra. En bättre utrustning vore guld och fick vi dessutom en utrustning som hjälpte till med in och utandning, typ Bipap så vore det guld med emalj.
Framtiden då? Har aldrig sett ljusare ut. Vi har många månadsgivare och får vi fler så klarar vi den ökade personalen utan problem. Antalet barn vi räddar ökar snabbt från år till år, och Ni ska få en grov uppskattning när året är slut.
Negativt: Ja verkligen, när ett barn dör känns allt så förfärligt. Glädjen över allt bra som görs försvinner (men kommer tillbaks dagen efter). Rädslan att man gjort fel hänger då över en. Pojken som kräktes och mådde dåligt har jag tänkt mycket på. Jag misstänkte att det kunde vara hjärntumör när han levde med av olika orsaker kom jag aldrig till skott med kortisonbehandling som kunde förlängt hans liv. Denna frustration och faktiskt skam måste man leva med men den kompenseras av all den glädje man upplever dagligen och ibland timligen här.
Slutligen så önskar jag mig farsdagspresenter. Månadsgivare och gåvor till BHD.
Lång stor kram, längre än den långa hemresan i morgon.
Lasse
Bild 1: Test som tyvärr visar att barnet har sicklecellsanemi
Bild 2: Ved bärs ofta långa sträckor
Bild 3: Tina och Maria får hjälp av vår utmärkte städare att rensa ut gamla journaler
Bild 4: Myrornas kärlek till Maria är helt obesvarad
Bild 5–9: Från dagens promenad
=====================================
Bombali Health Development
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro 90 06 55-2
Leave a Reply