En blandad kompott

Det är några av er, som inte varit med så länge, och jag tänkte därför börja med historik.

Sierra Leone är en tidigare brittisk koloni. Landet är ett av världens fattigaste och detta av många skäl. Korruption, ett förödande inbördeskrig och Ebola är några av de viktigaste orsakerna. Kamakwie Wesleyan Hospital (KWH) har byggt upp av i huvudsak amerikanska missionärer. En befolkning på mellan 200 000 och 300 000 är helt beroende av sjukhuset.

Bombali Health Developments (BHD) historia: Jag kom första gången till sjukhuset 2016. Det hade då en usel ekonomi. Barnadödligheten hade tack vare Dr N’falie Sesay minskat från knappt 10 % till drygt 5 %. Antalet inlagda barn varierade mellan 1 000 och 1 200 barn/år. Efter att jag arbetat några gånger där skänkte en mycket nära vän till oss 200 kronor och skrev om det på Facebook. Snöbollen kom i snabb rullning och vi fick allt mer pengar privat. Att få pengar privat var ju tveksamt så vår dotter, Dina, tog initiativet till att starta föreningen BHD. Vi fick efter ett tag 90-nummer och får nu även bidrag från föreningar fonder och företag. Dock står privatpersoner för lejonparten av bidragen. Och bland de privata bidragen är månadsgivarna ryggraden för BHD, det är de som ger oss stabilitet. Som om inte alla dessa givare var nog så hände något fantastiskt. En släkting till den ursprungliga donatorn ringde mig. Hon berättade att hon tillsammans med några vänner hade bildat en reklambyrå (FABagency) och att de ville hjälpa oss med all marknadsföring, almanacka, hemsida osv fullständigt gratis.

Vad har vi åstadkommit för pengarna? Antalet inlagda barn har ökat från 1000 – 1200 till 6 200 förra året och dödligheten har minskat från ca 5 % till 1,4 förra året. Beror denna minskning på att jag är en fantastisk läkare? Tyvärr inte alls utan det är Era gåvor som gjort att vi alltid har tillgång till mediciner och att föräldrarna vet att vården är gratis (den ska vara det men pengar saknas). Detta gör att föräldrarna söker tidigare i sjukdomsförloppet och då är barnen lättare att bota. De flesta barn som avlider gör det inom 6 timmar efter ankomsten. En vän till mig här, Mabinety Mansarey, sade för något år sedan, nästan för sig själv: ”Konstigt, för några år sedan hörde man så ofta kvinnor gråta över sina döda barn, nu hör man det nästa aldrig.” Det är inte ofta som hjärtat bultat hårdare i bröstet på mig än då. Det var egentligen först nu som jag förstod vad vi åstadkommit.

Vilka sjukdomar botar vi då. Viktigast är utan tvekan malaria. Sedan har vi hjärnhinneinflammation, lunginflammation, magsjuka där utan tvekan tyfoidfeber (förr kallad tyfus) är vanligast. Olyckshändelser, brännskador och frätskador i matstrupe av natronlut (natronlut används vid tvåltillverkning). En mycket viktig orsak till sjukdom och även död är den utbredda användningen av läkemedelsörter som ofta är giftiga och inte sällan svårt leverskadande.

Oj vad jag har blivit långrandig. Lite aktuellt: Jag är framme efter en resa som började tidigt söndag morgon. En timme igår när jag försökte hålla koll på tre bagageband och två vagnar i en osannolik röra kände jag mig för gammal för detta arbete men det har gått över, alltså gammalkänslan.

Avdelningen: Har bara tittat in där några korta stunder. Det är ganska lugnt, betydligt färre barn än under de senaste veckorna. Två barn: En liten flicka, svårt undernärd och svårt infekterad av troligen både malaria och lunginflammation. Kan nog gå bra. Sedan en hjärtskärande patient. En ca tre år gammal pojke, med föräldrar som verkligen vill hjälpa honom, Tyvärr har de gjort det på fel sätt. Han har fått mycket örter och levern är mycket svårt skadad. Levern både tillverkar livsviktiga ämnen och renar kroppen från diverse skadliga t ex giftiga örter och alkohol. Pojkens lever är så skadad att de ämnen som levern tillverkar för att blodet ska koagulera inte finns i tillräcklig mängd. Dessutom orkar inte levern tillverka ett äggviteämne som hindrar kroppen från att svullna. Jag försöker att hjälpa honom lite med färskt blod från pappan, men är mycket orolig över hur det ska gå. När jag var där hade pojken en avföring som huvudsakligen bestod av färskt blod Funderade på att visa på bild men jag avstår.

Om ca 10 dagar får jag sällskap av de tre svenska läkarna Anders, Arvid och läkaren med det osedvanligt vackra namnet Lars.

Stor kram från en läkare som inte fryser

Lasse