Mycket bra och lite mycket obra

Igår träffade jag paramountchefen. Det är han, som är högste civile tjänsteman i distriktet där sjukhuset ligger. Han upprepade flera gånger hur oerhört mycket BHD betyder här. Vi diskuterade flera frågor. Bland annat överenskom vi, att han skulle sammankalla ett möte med sektionscheferna, där jag bjuds in för att berätta om Covid-19 och vaccination mot sjukdomen. Mycket bra. Jag har några problem och Mr Conteh och jag är överens om lösningarna på dessa. Alldeles utmärkt.

Avdelningen: Idag ganska många patienter. Ska berätta om tre. En bra, en förhoppningsvis bra och en troligen mycket mycket obra. I natt kom det in en andningspåverkad 8-årig flicka med 32 i blodvärde. Föräldrarnas blodgrupp passade inte och man gav därför inte blod. Flickan försämrades snabbt och fick sjunkande mängder syrgas i blodet. På morgonen akut livshotande låga värden. Vid 7-tiden gav man henne blod från blodbanken. Varför man inte gjort det tidigare ska utredas. Vid 8-tiden när jag såg henne hade hon fortfarande alldeles för lite syre i blodet trots maximalt med syrgas och hon var akut livshotande sjuk. Blodet rann in och det kändes som om det hade magiska krafter. Syrehalten steg snabbt i blodet, flickan blev lugnare, hon var tidigare mycket motoriskt orolig och vi kunde minska allt mer på syrgasen. Klockan 10.30 en stund efter att hon fått allt ordinerat blod kunde syrgasen stängas av utan problem. Så ytterst nära döden och ut i morgon eller i övermorgon helt frisk. Det ni!!!!

Nästa patient är även en flicka. Hon är 6 år. Tandvärk ett tag. Svullnad i underkäken en månad. Kom in igår natt med omfattande svullnad hals och övre delen av bröstet. Mängder av var tömdes ut. Tack och lov ligger det mesta ytligt under huden men munnbotten är fortfarande kraftigt svullen och det är mycket farligt. Jag tror att det ordnar sig.

Sedan gårdagens katastrof, fast jag vet ännu inte riktigt hur det kommer att gå. En flicka, även denna har haft en svullnad vänster armbåge sedan mycket lång tid. Hon har även en svullnad i vänster armhåla sedan 3 dagar. (Tre dagar säger man ofta när man inte vet hur länge något varit). Likaledes har magen varit svullen tre dagar. Tumören i armbågen sitter fast mot skelettet och är hård, likaledes är tumören i armhålan hård. Det känns tyvärr på samma sätt som en slags ovanlig cancer, egentligen sarkom, som kan utgå ifrån brosk. I buken känner jag ingen lever, däremot en förfärligt stor hård förändring som finns hela vägen mellan flankerna. Vi ska se om ultraljud kan säga något om denna mycket stora tumör. Hoppas, hoppas att det inte är vad jag tror.

Andra mycket roliga saker som hänt är att jag talat med två unga (dvs yngre än våra barn) läkare som vill komma hit och arbeta. Bara att tala med dessa entusiastiska underbara läkare ger massor av kraft. Hoppas att de kommer hit. Dom kommer att göra mycket nytta.

Anders, Arvids och Lars plan körde inte den vanliga vägen och blev därför flera timmar försenat. Förhoppningsvis kommer de till Kamakwie vid 14-tiden. Ser verkligen fram emot deras ankomst.

En tredjedel av resan har nu gått och det går framåt. Ganska mycket administration har avklarats och det har gått över förväntan hittills.

Borta bra men hemma bäst trots allt.

Stor kram med alldeles för varmt andningsskydd på.

Lasse

Bild 1: Jabbi på efterkälken I polisbacken

Bild 2: En av många lastbilar med kolsvart rör som hämtar timmer från skogen.

Bild 3: Flickan jag beskriver ovan med stor buktumör.