Livet här bjuder verkligen på högt och lågt. Som Alex och Fredde skrev i sina senaste inlägg sker det ofattbara. Barn dör. Jag vill inte räkna hur många. Att personalen år ut och år in går till sjukhuset och kämpar mot oddsen på plats, det är beundransvärt. Många här är väldigt duktiga och passionerade för vad de gör. Flera personer har berättat att det är roligt att gå till jobbet nu, sedan BDH kom hit. För nu finns det mediciner. Det finns utrustning. De har helt andra förutsättningar att rädda de liv de kämpar så mycket för. Enda anledningen till att de har tillgång till allt detta material är för att ni där hemma skänker pengar. Så till er som skänker, tack så mycket! För er som inte skänker, era pengar kan förändra livet för barn här nere. Det gör att duktig personal kan komma till jobbet och ordinera de mediciner som behövs för att ett barn ska överleva. Det gör att barn kan återvända till skolan och hemmet. Det gör att mammor inte behöver dö i barnsäng. Jag ser barn överleva varje dag tack vare er!
Vill ni höra lite ljusglimtar från tiden som varit? Jag försöker hålla fast vid dem när det känns tungt. Häromdagen var jag med vid mitt andra kejsarsnitt, och när barnet började skrika kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det var så otroligt skönt att se ett litet liv överleva. Vidare har en bebis som vårdas på avdelningen för svältfödda barn slutat vara i behov av syrgas, och idag mötte jag dess nyfikna lilla blick för första gången. Ett annat barn på samma avdelning har precis förlorat sin mamma och pappan är iväg för att ordna med begravningen. I den sorgen värms mitt hjärta av alla andra mammor som sluter upp och tar hand om den lilla. Pojken vi nämnt tidigare, som mirakulöst blev 8 år istället för 12, mår bättre och bättre. Såret läker i samma takt som mammans leende växer. Att BDH stöttar på avdelningarna där dessa barn ligger gör att de snart kan återgå till sina vanliga liv och fortsätta vara det de ska vara: glada små barn.
Lars har även hunnit med en hel rad besök ute i byar, och igår följde jag med. I en ambulans tog vi oss genom djungel på vägar som endast väldigt generöst kan kallas framkomliga. Det var otroligt vackert, om än väldigt skumpigt! I en by fanns det tillräckligt med människor för att Lars skulle hålla sin show. I de andra byarna fick jag ge high five till så många barn att jag har nytt personbästa (som nog aldrig kommer att slås).
I allt det tunga som sker här måste vi hålla fast vid dessa ljusglimtar. För det är många ljusglimtar som uppstår här, och mycket är tack vare stödet från alla er. Stort tack för att ni delar med er, det gör mer skillnad än ni kan ana. För er som tänker att ni ska skänka, men inte gjort det än: gör det nu direkt! Er gåva är skillnaden mellan en begravning och ett levande barn.
