Av alla barn vi skrev ut i går och idag (tre idag) tror jag bara två hade haft en möjlighet att klara sig utanför sjukhuset.

Helgrapport:
Idag har jag grovt brutit mot Guds tredje bud. Först gårdagen. Var i stort sett bara på barnavdelningen. Mycket att göra. Gick igenom 2/3 av avdelningen och var ganska tuff vid utskrivningarna och skrev ut 9 barn. En STP (kirurgstuderande) tog den återstående 1/3-delen och skrev ut ytterligare ett barn. Inget inneliggande barn i kritiskt skick. Flickan med långdragen feber ser sakta bättre ut men har fortfarande idag feber. I morgon, när det är mer personal här får vi ta en riktig diskussion om henne.

I natt 01.30 väckte Thomas mig och bad mig komma till förlossningsavdelningen. En 30-årig kvinna med två tidigare kejsarsnitt hade blivit förlöst med ett tredje snitt för två dagar sedan. I går på kvällen hade hon känt en oro i kroppen och 23.50 hade hon börjat sjunka i medvetande. Man började behandla henne mot malaria, hjärnhinneinflammation och blodpropp i lungan. När jag kom dit hittade jag en djupt medvetslös kvinna som tedde sig stressad. Normalt blodsocker, normalt blodtryck, långsam puls, ingen feber. När jag undersöker henne hittar jag inget anmärkningsvärt förutom när det gäller nervsystemet. Inga reflexer gick att få fram. Hon var väldigt slapp i alla extremiteter fast kanske något mindre slapp vänster sida. Pupiller ua. När man ska ta reda på hur medvetslös en patient är så smärtstimulerar men till ex genom att gnugga mot bröstbenet. ( Detta är för övrigt det jag tycker allra sämst om att göra när jag undersöker en patient.) Om man är lätt medvetslös så vaknar man kanske till och rent av säger några mindre väl valda ord och försöker ta bort det som orsakar smärtan. Nästa steg av medvetslöshet är att man bara försöker ta bort det som orsakar smärtan. Nästa steg böjer man i lederna, nästa steg sträcker man i lederna och i det allra djupaste stadiet av medvetslöshet reagerar patienten inte alls. Kvinnan stönade och andades lite djupare och sträckte vänster ben men rörde inget annat vid smärtstimulering. Således en mycket djup medvetslöshet. Prognosen med all sannolikhet dålig men vad kan man göra. Malariaprovet var negativt men eftersom malaria kan ge symtom som dessa och malaria är allvarligt hos gravida så fick hon förstås malariabehandling. Dessutom behandling mot infektion på hjärnhinnorna. De troligaste diagnoserna är tyvärr propp eller blödning på hjärnan. Samtalade med bland annat Åsa och Dr N´efali. Patienten kontrollerades regelbundet och jag lade mig. Idag när jag kom till avdelningen hade patienten plötsligt blivit sämre och hade ett mycket lågt blodsocker som vi åtgärdade direkt med sockerinjektion och därefter sockerdropp. Varför hon har lågt socker vet jag inte men en orsak kan vara att hon fått örtmediciner. Jag har många gånger sett livshotande låga sockervärden av dessa mediciner framför allt hos barn. Dr N´efali tyckte att man skulle ge magnesium, något som man använder mot hotande kramper eller kramper vid havandeskapsförgiftning. Eftersom åtgärden är ofarlig bestämde vi oss för det. Precis innan patienten fått sprutan fick hon ordentliga kramper. (När hon fick kramperna hade blodsockret varit bra minst en timma.) Kramperna beror sannolikt på patientens hjärnskada. Utanför avdelningen stod ca 50 – 80 anhöriga och någon såg vad som hände. Alla började att gråta mycket högljutt och detta blev så besvärande för alla patienter att man försökte köra ut de anhöriga. Men först när den vite mannen kom och klappade i händerna för att väcka uppmärksamhet tystnade alla. Kändes konstigt och på ett sätt inte alls bra, fast det var ju bra att det blev lugn på sjukhuset. Kvinnan har under dagen sakta försämrats.

Så tillbaka till barnavdelningen: Jag skrev in ett antal barn på förmiddagen varav flera dåliga. Mest lunginflammation. Hem strax föra 12 och kopplade av. Man ringde från barn och bad mig komma omedelbart, det gjorde jag och var ganska så varm vid ankomsten. Det var ett barn, svårt sjukt i lunginflammation. Tyvärr tog det ganska lång tid att få fram en sladd till syrgasapparaten men barnet klarade sig ganska bra. Sedan kom det in flera dåliga barn på en gång. Sorteringen är väl inte alltid av allra högsta klass och röran obeskrivlig. Man kände sig verkligen gammal som har svårt för röran. Det blev inte bättre av att kanyler, blodpåsar och en viktig bakteriedödande medicin tog slut. Det är två som har nycklar till förrådet. Den ena svarade inte på telefon, den andres telefon gick inte att få kontakt med. Efter en stund löste det sig dock.

Nu tänkte jag vara hemma en timme och därefter gå tillbaka om de inte ringer innan. Jan får stå för eventuella bilder. Tack och lov för BHD. Det innebär att vi har mediciner tillgängliga, även om det är krångligt ibland. Jag vill inte ens tänka på hur vi haft det utan Era bidrag. Ja, jag vet att tyvärr är rapporten ganska gnällig. Jag tror att det beror på att jag är aningen trött och har hemlängtan. Ska nu gå över till att räkna timmar istället för dagar men framför allt ska jag njuta av alla barn som överlever och det var ju nu ett tag sedan vi hade något barn som avled. Av alla barn vi skrev ut i går och idag (tre idag) tror jag bara två hade haft en möjlighet att klara sig utanför sjukhuset. Oj så underbart det känns att skriva det. (Skratta inte, det beror nog på att jag är trött, men det blev några glädjetårar när jag skrev detta.) Har redan ändrat mig. Det känns mycket bra att vara här.

Stort, mycket stort tack för att ni orkat genom denna grumliga tankekänslomix.
Och en enormt stor kram och lika stort tack som sagt.

Lasse

Bilder av Jan Kwarnmark:

Nästan fullmåne och en led-lampa på altanen. Den drivs av ett mc-batteri, som laddas av en solcell.