Skryt och oro.
Förra månaden hade vi 566 patienter varav 8 avled. Förfärligt att så många patienter avled men jämförelsevis är det enastående siffror. Här avled således 1,36 % av barnen. Det vanliga är att 5 % till 10 % barn avlider på barnsjukhus i Sierra Leone. Utan behandling hade nog uppemot hälften av barnen inte klarat sig. Öppenvården hade otroliga 2 491 patienter.
Jag är omåttligt stolt över denna statistik och vill gärna berätta om en svårt sjukt flicka från idag som delvis förklarar vår ”låga” dödlighet. Vi arbetade men en ordentligt sjuk pojke när plötsligt någon ropade emergency!!! En mamma kom springande med en liten ordentligt krampande medvetslös flicka. Alla var omedelbart på plats. Blodsockret var kontrollerat inom 15 sekunder varav blodsockermätaren behöver ca 5 sekunder. Blodsockret var omätbart lågt. Flickan fick direkt en tjockflytande sockerlösning i munnen och tre sköteskor tag var sin arm respektive vänster ben som Elisabet tog. Inom 30 sekunder var en nål inne (Jabbie) och den sockerlösning som en annan sköterska dragit upp i en spruta började sprutas in. Nålen säkrades därefter. Barnet hade dåligt med syre i blodet, men inte katastrofalt dåligt. Någon minut senare låg det i en säng och hade syrgas i näsan. Samtidigt hade det blivit kroppsundersökt och malaria och örtförgiftning konstaterades. Magsond för att ta ut örterna, som kan vara livshotande giftiga sattes in, och efter att magsäcken tömts sprutades aktivt kol ner. Flickan är nu på kvällen fortfarande ordentligt sjuk, men hon kommer att klara sig. För att bredda beskrivningen berättar nu Elisabet om händelsen: Jag hörde ordet; emergency och såg i ögonvrån en mamma komma springande med sitt barn i famnen. Barn och mammor som redan fanns i undersökningsrummet föstes ut och på ett ögonblick fanns all tillgänglig personal på plats. Jag försökte hjälpa till att sätta nål men Jabbie klarade det först och kunde ge barnet läkemedel direkt i blodet. Det Lars har beskrivit ovan med provtagning hann jag inte uppfatta. Allt gick så snabbt. Personalen på sjukhuset är fantastisk!
Några andra barn. Precis efter att vi klarat barnet ovan kom det in en flicka till på knappt ett år. Svårt andningspåverkat och över lungorna hördes det som om hon andats in något olämpligt t ex maginnehåll. Vi fick förklaring på detta efter en stund. Flickan hade krampat hemma och man försökte hjälpa henne med örtmediciner. Vi har tömt magsäcken och givit henne kraftfull antibiotikabehandling och även malariabehandling. Hon klarar nätt och jämt syresättningen och läget är tyvärr kritiskt.
Tyvärr finns ytterligare ett barn, en pojke på ca 5 år, som är kritiskt sjukt. Han kom in i går kväll medvetslös och hjärnmalaria misstänktes. Han behandlades även för hjärnhinneinflammation för säkerhets skull. Han är fortfarande djupt medvetslös och har vid några tillfällen sjunkit i sitt blodsocker vilket är att allvarligt tecken.
Alla andra barn är bättre med undantag för pojken med snäckfeber. Ordentlig undersökning idag visade misstänkt biljud mellanloben höger sida och lungröntgen bekräftade TBC-misstanken. Långt samtal med mamman visade att pojken under lång tid haft symtom som man har vid TBC.
Mycket mer har förstås hänt och det har genomgående varit bra. Många utskrivna men trots det är avdelningen full igen.
Mycket att göra idag och jag beundrar personalen inklusive Dr Awudu mycket för vad de åstadkommer med Era pengar. Stort tack för att Ni orkat ta Er ända hit och efter en underbar
kortsensiesta och nu är jag mörtpigg. Stor kram från en läkare som i stort sett haft en riktigt bra dag.
Lasse
1. Barn som kommer hem från åkern
2. Från morgonpromenaden
3. Elisabet och John N Turrey sorterar andningsutrustning
Leave a Reply