Blandade första intryck

Vaknade vid 6-tiden idag av böneutrop, galande tuppar och mopedbuller. Relativt utvilad försökte jag somna om men fick ett samtal omkring en halvtimme senare av Lasse att vi behövde ta oss till avdelningen omgående. Där väntade en 9-åring som inkommit medvetandesänkt under natten och som ska ha kräkts hemmavid och därefter svimmat. Vi påträffar honom medvetslös utan reaktion på smärtstimuli, högfebril och med kraftigt påverkad andning samt mycket slembiljud och hotad luftväg. Käken dessvärre för kraftigt sammanpressad för att vi ska kunna skapa en fri luftväg. Har fått sedvanlig behandling med bredspektrumantibiotika, antimalariamedicin och intravenös vätska innan vi träffar honom. Tyvärr blir det strömavbrott när vi anländer, varför vi inte kan få något flöde i syrgasslangen. Vi suger rent i svalget, ger kramplösande medicin och inhalationer. Pupillerna är först olikstora med trög ljusreaktion, därefter blir båda stora och ljusstela. Vänster öga buktar ut kraftigt, något oklart varför, misstänkt orsakat av förhöjt intrakraniellt tryck. Lasse förklarar för mamma och barnets farbror att läget är allvarligt men inte hopplöst och att vi misstänker att barnet har svår malaria med hjärnpåverkan och har dessutom kräkts upp maginnehåll i lungan. Omkring en timme senare får vi ett kort samtal från en uppjagad sköterska. Ca 30 meter från avdelningen kan Lasse konstatera att ovan nämnda barn har avlidit, då vi hör ett omisskännligt tröstlöst jämrande från modern. Barnet får strax därefter svepas in och föras bort från avdelningen inför ögonen på ett tjugotal små medpatienter och deras mammor.

Resten av dagen är betydligt mer hoppingivande, dr Awodu och Lasse i sällskap med mig rondar resten av avdelningen och går igenom ett stort antal mottagningsfall.

Ett 3-årigt barn med mycket ansträngt andningsarbete och väsande ljud på inandningen får behandling med syrgas, inhalationer samt bredspektrumantibiotika mot misstänkt malaria samt struplocksinflammation. En kort stund efter intramuskulär injektion av adrenalin kan pojken sätta sig upp och med gott mod klämma i sig en påse med majsröra samt en banan och jag kan inte hålla tillbaka tårar av lättnad och glädje. Han behöver ganska tät medicinering men i skrivande stund klarar han sig utan syrgas och ser i princip ut som vilken pojke som helst. Modern pratar god engelska vilket är mycket ovanligt här, hon är uppmärksam på allt som händer runt omkring henne och ter sig samlad men försiktigt optimistisk liksom vi.

Lasse är oerhört energisk och arbetar frenetiskt i ett svårbegripligt tempo med ett oräkneligt antal skämt och ett fåtal ilskna men välmotiverade utskällningar – dock aldrig gentemot patienter eller deras mammor. Försiktigt uppskattat skulle jag tro att tio barn vi träffat på idag skulle kvalificera sig för intensivvård i Sverige. Här får de samsas på en öppen avdelning tillsammans med ett femtiotal medmänniskor i 40 gradig värme och två sjuksköterskors uppsikt. Det finns ingen som helst tvekan att personalen här gör en enorm nytta med minimala resurser och utgör det sista hoppet för en mycket utsatt befolkning. Livsvillkoren, klimatet och kulturen här är närapå så väsenskilld som man kan tänka sig från min svenska vardag, mer om detta framöver. Massor av nya intryck idag, alltför många för ett och samma inlägg. Nya tag imorgon.

PS. Bifogar även lite bilder från Freetown och Jabbies bröllop. Sista bilden föreställer billiga ginförpackningar i plast för den som önskar fynda. DS

————————————————————————-

Vill du hjälpa oss i vårt arbete och göra verklig skillnad är det allra bästa du kan göra att bli månadsgivare. Det blir du enkelt på vår hemsida bombalihealth.nu ❤

Bombali Health Development

Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro: 900655-2