Feelgood-läsning

Här kommer söndagsbilagan med feelgoodläsning och nu har tiden kommit till mig för att berätta om mina upplevelser såhär en vecka in i äventyret här i Kamakwie!

Jag vill passa på att slå an en ljus ton i detta inlägg – inte för att förminska lidandet som också omger oss med mörker utan för att lysa upp med lycka och glädjetårar.

Den globalt största orsaken till blindhet (som kan definieras på olika sätt – inte bara utifrån att det är helt svart) är refraktionsfel det vill säga glasögonbehov. Obehandlade stora refraktionsfel i barndomen leder till så kallad amblyopi det vill säga att ett eller båda ögonen är understimulerade under den kritiska tid fram till åtta till tio års ålder och hjärnans syncentrum därav blir underutvecklat – tänk dig en människa som exempelvis aldrig har rört en arm eller stått på sina ben sedan födseln – om denna tänkta stackare vid tio års ålder skall resa sig och gå så kommer benen inte att bära – likaså är det med synen som helt eller delvis engagerar halva hjärnan… Därav att vi i Sverige noga screenar barn på BVC för subnormal synskärpa och man ibland ser till och med spädbarn med glasögon – det är för att stimulera syncentrum – inte bara för att de är söta i sin glasögon.

Givetvis finns det här inget screeningprogram men det tänker jag försöka ändra på under min vistelse här – om än i mycket blygsam utsträckning – jag planerar helt enkelt att som ett pilotprojekt screena barn som har vårdkontakt av annan orsak på jakt efter amblyogena dvs synutvecklingshotande refraktionsfel – med andra ord småttingar i behov av glasögon under sin kritiska utvecklingtid. Det kommer komma en uppdatering om detta framöver!

Nu till ämnet för dagen:

Kort efter att vi landade här nere så spred sig ryktet om en tillfällig ögonmottagning här på KWH (Kamakwie Wesleyan Hospital). Efter att den lokala radiokanalen sänt ett inslag om detta har jag under veckan som gått haft ca 60 patienter om dagen. Väldigt spännande och snabba ryck!

På morgonen sitter ett stort gäng patienter utanför mitt minimala mottagningsrum/stekheta bås och väntar förväntansfullt. Jag skall ärligt säga att pressen och förväntningar ofta ligger tungt – det kan finnas väldigt orealistiska förhoppningar på just vad ett besök på ”Ögonmottagningen” kan ge – men ibland är det tvärt om – det lilla kan ge så mycket!

Precis som i Sverige så sker det förstås här en gradvis förändring av ögats lins – den blir grumlig dvs utvecklar katarakt/”gråstarr” men linsen tappar även sin medgörlighet/mjukhet vilket gör att åldersyntheten inträder och man behöver läsglasögon. Detta är för oss inga nyheter även om jag har behövt förklara detta pedagogiskt många gånger för oroliga 40-åringar som söker i kris över detta och erhållit lugnande besked. Det är också mycket intressant så att förekomsten av översynthet respektive närsynthet varierar utifrån olika länder – ett spännande faktum som beror på båda genetiska- och omgivningsfaktorer – exempelvis utvecklar barn mindre närsynthet om de vistas mycket utomhus i stället för att endast se på mobiler eller läsa. Så den gamla devisen att frisk luft är bra och att man på ett sätt får ”fyrkantiga” (snarast för långa!) ögon av att titta för mycket på nära föremål är delvis sann – tänk att alla våra mammor fick rätt till slut!

Förekomsten av hyperopi/översynthet det vill säga synfelet som kräver plusglas är störst i Afrika – kombinationen av detta är lyckosam i detta fallet.

Med enkla plusglas/läsglasögon i styrkorna +1,5 (även minusglas för myopi finns förstås medtagna!) och uppåt så kan alltså både presbyopi/åldersynthet och hyperopi/översynthet korrigeras. Tack vare stöd från tre företag i Sverige och Danmark fick jag med mig omkring 300 par glasögon. Utan att gå in på detaljer så genomför jag tillsammans med Arvid således ca 50-70 undersökningar per dag och i många fall kan patienten helt eller delvis bli hjälpt med lugnande besked och glasögon. Nu känns det som hela stans samlade lärarkår, personalen på sjukhuset, polismakten och gemene man har varsitt par för de allra flesta mycket kära glasögon. Vid många tillfällen fälls det tårar av glädje av detta – det är inte ovanligt att människor nu för första gången ser skarpt alternativt kan läsa för första gången på decennium… Det finns många historier och många fina ögonblick från veckan men för mig har det stora varit i det lilla – så många glada människor som i många fall fått sin livskvalitet så höjd av något så enkelt som vi ofta kallar ”bensinmackglasögon”.

Rätt glas till rätt person kan förändra någons hela värld!

Bifogade bilder på patienter som är noga tillfrågade om de kan tänka sig att ställa upp på bild.