Tyvärr så är jag idag så rörig i huvudet att jag inte kommer ihåg klockslag och inte heller allt som hände.
I går kväll ett akut kejsarsnitt. Flickan var i ett uselt skick när hon kom ut, likaledes var moderkakan. Hon var grå, slapp och andades inte. Hjärtat slog alldeles för långsamt. Vi saknade det mesta av utrustning för att hjälpa henne så vi sprang till avdelningen för för tidigt födda barn samtidigt som hon fick luft med en andningsblåsa. Hennes tillstånd var väsentligen oförändrat när vi kom fram. Vi hittade inte all nödvändig utrustning utan jag sprang två gånger till barnavdelningen som ligger nära för att hämta vad vi behövde. Flickan fick normalt med syre i blodet och hjärtat slog efter en stund i normal takt men hon började aldrig andas. Efter 40 minuter avbröt vi och flickan avled. Det är ingen idé att hålla på längre eftersom hjärnskadorna är för omfattande för överlevnad.
Ganska ledsen jag lade mig ca 12.30 och efter 15 minuter ringde telefonen. Tairu bad mig komma till förlossningsavdelningen. Mamman till barnet som avlidit var i ett förfärligt dåligt skick. Det tog bara sekunder att konstatera att hon hade förlorat akut livsfarligt mycket blod. Efter en stund gick syremängen i blodet ner till akut livsfarliga nivåer. Vi började med konstgjord andning med måttligt resultat eftersom vi inte kunde syresätta luften vi blåste in. Efter en stund hittade jag tillbehör på barnavdelningen. Kvinnan fick först vätska och så fort vi fick fram det även blod från blodcentralen. Tairu masserade hela tiden livmodern som inte drog ihop sig. Hon blödde ymnigt och vi fick andas åt henne. Det gick initialt inte att stoppa blodflödet eftersom Tairu behövde komma åt livmodern. Berättar nedan hur vi stoppade blodflödet. Kvinnan fick läkemedel för att dra ihop livmodern och också läkemedel för att hindra bildade blodproppar från att lösas upp.
När man blöder så ymnigt och länge så förlorar man både blodplättar och viktiga ämnen i blodet som får det att koagulera. Dessa ämnen finns bara i färskt blod. Jag ringde och väckte mina fyra kollegor som var på plats efter en kort stund. Tre av dem hade oförskämdheten att inte ha användbar blodgrupp men Juliette hade oturen att ha det vilket jag också har. Juliette tappades men jag är för gammal så jag gick på raggartur. Andrew var mycket villig och likaledes två sjuksköterskor på förlossningsavdelningen.
Blodet rann dock fortare ur kvinnan än in så läget blev allt annat än bättre. Vi gjorde då en kompression utifrån av stora kroppspulsådern för att kraftigt minska blödningen. Det var varmt och jag svettades ymnigt och när jag stod där och tryckte så kände jag, ytterst generad att jag helt tappade blodtrycket och Fredde tog över. Man känner sig verkligen som en idiot när man ligger på golvet och alla andra arbetar. Nå, en del vatten senare så var jag helt återställd. Kvinnans tillstånd förbättrades något så hon kunde andas själv med syrgas.
Livmodern okade av någon anledning inte dra ihop sig. Situationen var helt ohållbar och olika metoder att stoppa blödningen var inte lämpliga så Tairu bestämde sig för att akut ta bort livmodern för att rädda kvinnans liv. Hon kördes till operationen och den påbörjades förstås omedelbart, tid för tvättning och liknande fanns absolut inte. Att se Tairu operera är som att se en mycket skicklig yrkesman kombinerat med en stor konstnär. Med en enastående skicklighet och snabbhet avlägsnades livmodern. Tyvärr mycket stora problem med blödningar från livmoderstappen men även detta problem löstes med enastående handlag även om det tog en stund. Vilken fantastisk människa Tairu är.
Nu på morgonen är tillståndet absolut inte bra men ganska stabilt och det verkar gå vägen, något som jag inte för ett ögonblick trodde när vi hade det som svårast med att få syre i blodet. Hoppas nu njurarna kommer igång. Hjärnan verkar ha klarat sig helt.
Pust, pust, pust!!!!!
Vilka insatser av Tairu, sköteskorna, mina kollegor, de som gav blod, operationspersonalen, blodcentralen och framför allt kvinnan själv som vill leva.
Jag är så oändligt tacksam.
En outsövd Lasse
